Ha en pojkvän

Ålder är bara en siffra. Kul för de. Vem av oss hade inte vilja ha Dolph som pojkvän?!?

2020.11.08 12:44 Demolition_Daddy Ålder är bara en siffra. Kul för de. Vem av oss hade inte vilja ha Dolph som pojkvän?!?

Ålder är bara en siffra. Kul för de. Vem av oss hade inte vilja ha Dolph som pojkvän?!? submitted by Demolition_Daddy to sweden [link] [comments]


2020.09.24 23:35 FLUFFY_SEAL [Seriös] Hur hittar man en partner som har någorlunda koll på livet?

Vill bara säga detta inte är en "jag är så ensam"-post, utan jag har bra med vänner och har ett bra liv i allmänhet. Jag tycker bara att det kan vara svårt att hitta en person som man passar bra ihop med, speciellt här i Sverige. Just nu bor jag i Sverige igen, men jag har bott utomlands under rätt många år och har varit ute och rest en hel del. Det är så stor skillnad från hur det är här, och folk är mer rakt på sak.
Det är inte så att jag har problem med att få intresse, men det känns som att de flesta har typ inget riktigt för sig och har som hobby att gå ut och kröka. Vidare har jag inte för avsikt att skaffa barn eller bo i en villa i förorten i resten av mitt liv. Det känns rätt blekt ut med möjligheter att träffa folk som är någorlunda likasinnade och har också en bra livssituation.
Jag har inget problem med att vara singel, men det skulle ju vara kul att hitta någon likasinnad. Tidigare var jag lite dum och inte brydde mig så mycket, men jag hade en del kassa erfarenheter, så jag vill verkligen inte sätta min standard lågt bara för att hitta någon. Är nöjd som det är, så en romantisk relation är mer av något extra.
När jag läste på universitet så gick jag med en del föreningar och grejer, men det var samma sak där. Provade lite online, men de där borde ha sökt en psykolog istället för en pojkvän. Vet inte om typ Tinder eller liknande är ens värt att prova. Känns väldigt ytligt och det är nog mest personer som letar efter bekräftelse eller ligg där.
Känns lite komiskt att ha lagt ned så mycket tid på sina intressen, hobbys, utbildning, arbete, osv. och så träffar man bara folk som "älskar att skratta" eller krökar hela tiden.
Kan påpeka att jag är en man i mitten av 20-årsåldern, så det är också den åldersgrupp jag är intresserad av.
Hursomhelst, ha en trevlig kväll! Ska upp tidigt, så jag svarar väl imorgon.
submitted by FLUFFY_SEAL to sweden [link] [comments]


2020.08.29 18:51 Lulletot spökhistoria

Stäng alltid av datorn
Jag går i 9:an i grundskolan…
Jag har ganska många vänner, men så finns det ju såklart också dem där dryga tjejerna i klassen med deras korkade pojkvänner.
Det var en dag då jag hade bråkat lite extra med en av dem, Mia heter hon.
Efter skolan när jag var på väg hem för att byta om till andra kläder eftersom jag skulle på fotbollsträning någon timme senare när jag var påväg över strandbron
som är känd i våran by för att ha det mest kristallklara bäck under sig…
Stötte jag på Mia med hennes pojkvän. Jag började gå i rask fart över bron, för jag ville verkligen inte ha att dem skulle märka mig.
Men med min vanliga otur så upptäckte dem mig ändå…
Dem sade ingenting, utan dem gick bara fram till mig, ryckte min mobil ur handen på mig, och kastade ned den i bäcken. Och sedan gick dem bara där ifrån… Dem hade kastat ned min telefon, min telefon, min telefon där jag hade alla telefonnummer och alla appar…
Jag skulle inte säga att jag blev ledsen, utan det brann inuti mig, jag ville sticka en kniv genom ryggen på dem båda två, men jag hade ingen kniv på mig så därför rusade jag istället hem…
Nästa dag när jag kom till skolan kände jag ändå att jag behövde något sätt att hålla kontakt med mina vänner…
Och både jag och mina vänner hade Discord så därför fick jag börja använda det mer. Tidigare hade jag inte använt Discord så mycket,
så därför var jag inte med i några servrar. Men nu när jag behövde använda det mer tänkte jag att jag kunde ju gå med i några servrar.
Sagt och gjort, nu var jag med i många servrar. Inklusive en olaglig servrar, som jag dock inte kommer nämna namnet på,
för jag vill inte att det som hände mig ska hända någon annan…
Men det var en dag då jag kände att jag hade börjat få koll på Discord.
Och just vid detta tillfälle satt jag inne i ett Discord-samtal inne i den kriminella servern…
Och för att vara helt ärlig var det ganska trevligt…
Trotts att alla var typ mördare och hackare så trivdes jag rätt bra. Men när det väl var dags för mig att gå och att äta middag så glömde jag att stänga av datorn.
Och när jag var tillbaka vid datorn var min såg jag hur min webbcam var igång alla mina filer raderade
och jag hade windows som operativsystem på min mac som vanligtvis brukar ha macOS som operativsystem.
Jag gick in på Discord och kollade om allt var rätt där, men det var det inte, jag var kickad från servern och någon hade skickat tortyr-videor till alla mina vänner.
Och mitt senaste meddelande jag hade fått var från en av hacker-killarna i den kriminella servern och det stod: ”du är en idiot…”.
SÅ MITT TIPS TILL ER SOM LÄSER DET HÄR, STÄNG ALLTID AV AV DATORN!
submitted by Lulletot to u/Lulletot [link] [comments]


2020.01.03 11:32 randomuser111991 Nån som vet vad det här är för bok?

När jag var kanske runt 12 hittade jag en bok i skolbiblioteket som redan efter första kapitlet skrämde mig så mycket att jag inte kunde fortsätta läsa. I alla fall så hände det i första kapitlet att huvudkaraktären, som var en tjej som jag tror hette något som Nora eller Nadja men jag kan ha helt fel, hon var på väg hem från skolan eller nåt och så passerar hon en bro som går över en väg och så träffar hon på några äldre elever från sin skola som hon är rädd för. De säger åt henne att hon måste kasta en sten på motorvägen, minns verkligen inte varför, och så gör hon det men den bilen som hon träffar råkar vara den bil som hon en sekund senare inser tillhörde hennes mammas kompis/pojkvän som skjutsar hennes mamma till och från jobbet varje dag. Är nästan helt säker på att pojkvännen hette Sven men kan ha fel. Och det var typ ett stort stenblock, det krossade bilen fullständigt och då inser huvudkaraktären att hon har dödat sin egen mamma. Detta var för mycket för mig och sen kunde jag inte läsa mer.
Är det någon som vet vilken bok jag pratar om? Detta var flera år sedan men jag skulle verkligen uppskatta om någon kommer ihåg den här boken. Tror att den kan ha varit en del i en serie men vet inte. Tack på förhand.
submitted by randomuser111991 to sweden [link] [comments]


2019.02.07 17:50 nyhetsbubbla Porrstjärnan Mercedes Carrera och hennes pojkvän Daemon Cins gripna misstänkta för sexuella övergrepp mot en flicka, flickan är under 10 år gammal och övergreppen ska ha skett under en period om fyra månader, paret också misstänkta för innehav av droger medans beväpnade

Porrstjärnan Mercedes Carrera och hennes pojkvän Daemon Cins gripna misstänkta för sexuella övergrepp mot en flicka, flickan är under 10 år gammal och övergreppen ska ha skett under en period om fyra månader, paret också misstänkta för innehav av droger medans beväpnade submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2018.09.07 10:19 Isterpuck TF2-Fredag - Valfläsk edition!

Förra veckan ägde Kristallengalan rum. En av besökarna var Penny Parnevik som beskriver tillställningen på följande vis:
– Alltså det var SÅ DÅLIGT. Man kommer dit, röda mattan var ganska förvirrande men det funkade. Men alla var typ inträngda i ett rum. Jag tyckte att det var svettigt och förvirrande. Sen gick man vidare till ett annat rum och då var det en kille som intervjuade mig och det made no sense
Sen fick hon inte ens sitta bredvid sin pojkvän!!!1
Men vad som hände sedan kommer chocka er!!! När uppmärksamhetsiglarna från Svenska Hollywoodfruar skulle presentera ett pris så ropade någon från publiken "PRATA SVENSKA!" åt Anna Anka. Det visade sig att det var Camilla Henemark från Army of Lovers. Detta upprörde Farmor Anna Anka, som sade följande i P5 Morgon:
– Hon vill ha uppmärksamhet på min bekostnad.
Ironin står som spön i backen. Anna Anka, som är mest känd för att hon varit gift med Paul Anka i ett (ETT!!) år, klagar på att någon vill ha uppmärksamhet på någon annans bekostnad!
Lagret med ironi är så tjockt att jag måste återgå till jobbet.
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig, eller sen, eller lagom, eller inte kommer alls)
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor) som inte är low F-ort
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop, konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Ett tag, sluta skriva "Det var ingen som spelade :*(" om du kommer in klockan halv fyra på natten. FÖR HELVETE
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: I cursed the sky to open, I begged the clouds for rain
S: I prayed all night for water, for this burning in my veins
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället; det distribuerar ju lösenord, chatt och talade ord till okänd part via CloudFlare!
S: För att rovanion bokstavligen är Norci och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod. Skämt åsido så är Mumble open source, och den enda nätverkstrafiken är den som går mellan användarna och Rovanions server. Eftersom Discord inte har öppen källkod så kan det vara så att det man säger skickas till NSA, FRA, HIV eller kanske ICA. mu.rovanion.se - med integritet i fokus
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag. Sen spelas det tillräckligt med Overwatch av folk på Mumble under resten av veckan ändå. Det är alltid ett jävla tjat om att ulta och andra termer som kidsen använder. Sen så är det så pass många inne så att de inte skulle få plats på en server, ett problem som man inte har i TF2.
Glöm inte heller att ta ut alla era aggressioner på TF2 ikväll, så att ni kan rösta förnuftigt på söndag. Fast det kommer väl ändå vara fel låt parti som vinner.
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2018.09.05 12:37 f-to-b [Seriös] Vet inte vad jag ska göra

Vet inte vad jag ska göra längre. Mitt liv är en nedräkning till dagen jag känner att jag inte orkar fortsätta mera. Antingen avslutar jag på egen hand eller så kommer jag tvingas leva såhär i 50-60år till innan jag äntligen får dö i min ensamhet.
Jag har under några år gått runt och inte haft några känslor för något. Har varken varit glad eller ledsen mer än korta ögonblick. På jobbet, med familjen och med vänner så tar jag på mig min mask och låtsas. Frågar dom hur jag mår så svarar jag "som vanligt" för att jag inte vill ljuga och säga att det är bra.
Allt skit började med senaste tjejen jag träffade. Det var nästan 3 år sen nu. Hon ljög för mig från första stund, och korkad som jag var köpte jag allt. Trots att vi inte sågs mer än några månader så sabbade det min självbild då hon "använt" mig till att vara otrogen mot sin kille och för att jag varit så jävla lättlurad. För mig har ärlighet och att vara trogen sin partner alltid varit en absolut grundpelare som man inte under några som helst omständigheter får rubba, men i och med detta så tappade jag fotfästet.
Efter det så har mitt liv varit lite som i en dimma. Jag har gått till jobbet, gjort mina timmar, åkt hem och surfat, spelat eller tittat på tv för att sen gå och sova. Om och om igen. Dag ut och dag in fram tills för ett halvår sedan.
Jag träffade en tjej. Vi umgicks mycket, skrev mycket och kom bra överens. Hon hade gått igenom mycket otrevligt med en tidigare pojkvän som hon delade med sig av och jag lyssnade, fanns där och gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne.
Jag hade äntligen fått något att leva för. Någon att bry mig om och finnas för. Att jag hittat någon att anstränga mig för.
Under denna tiden så har hon pratat om att hon inte är intresserad av en pojkvän. Speciellt inte när hon har så svårt för att lita på män.
Det var alltid en kompisrelation fram tills att jag började få andra känslor för ett par månader sedan. Första gången jag känt något sådant sedan tjejen som sabbade mig. Jag berättade för henne om hur jag kände och hon sade att hon inte kunde besvara mina känslor och att hon inte var ute efter en partner. Jag accepterade detta då jag vet om mina brister och förstår att hon inte vill ge sig in i något än.
Men inte långt efter det så började hon träffa en kille som hon sagt att hon kommer "satsa" på.
Det rev allt för mig. Nu finns det inget kvar längre förutom den där förbannade jävla tomheten som jag för första gången vågat tro kanske skulle kunna försvinna.
Jag har en gång tidigare fått höra att min personlighet varit en dealbreaker vilket var lite jobbigt, men jag var yngre och kände att jag kan jobba på det. Inget konstigt. Men att få höra det indirekt nu igen från en person jag verkligen kämpat för förstörde mig.
Jag har sedan första gången försökt bli en mer självsäker, lättpratad person som faktiskt går att ha att göra med men bevisligen har inget ändrats.
Har under dom här åren insett att jag kanske inte kommer få leva det där svenssonlivet med familj, villa och volvo, men har ändå känt mig okej med det. I och med detta känner jag dock verkligen att allt positivt som jag kommer vara med om i mitt liv redan har hänt.
Varenda försök jag gjort för att få det bättre har slutat med att allt blivit så jävla mycket sämre och jag orkar verkligen inte försöka mer.
Vet inte om jag kommer svara på några kommentarer men jag kommer definitivt att läsa varenda ord som skrivs om någon orkar att ta sig tiden.
Vill inte använda mitt "main"-redditkonto då jag inte vill att någon jag känner ska veta om mina problem.
submitted by f-to-b to sweden [link] [comments]


2018.08.20 21:36 detni123 Min kvinnliga bekant vet inte hur världskartan ser ut?

För ett tag sen så nämnde min kvinnliga bekant (KB) att hon varit i Cap Verde. Jag frågade då vart Cap Verde ligger, om det var västra sidan eller östra sidan av Afrika, varpå hon frågade vad som ligger väster om Afrika. Sedan dess har jag undrat hur hon tror att världskartan ser ut, och hon gick med på att låta mig sätta henne på prov.
Hon är en bra person och jag skulle t.o.m. kalla henne skarpsinnig. Hon går på universitet, jobbar extra, har vänner och kan föra långa intressanta samtal om allt mellan himmel och jord. Utbildar sig till lärare (ett år kvar, ej geografi). Men jag kan inte begripa det som nu har skett. Jag undrar nu, hur normalt är det att man inte har någon aning om hur världskartan ser ut?
Jag bad KB först måla en ungefärlig skiss av hur världen ser ut, med alla världsdelar. Hon ritade ett tag, suddade och fick god tid på sig att pilla tills hon sa att hon var klar. Detta var det initiala resultatet: https://imgur.com/a/1QI56fC
Hon målade alltså Europa som bestående endast tre länder: Norge, Sverige, Finland, och att de angränsar till Mellanöstern (visserligen kom hon sedan på att detta var fel). Hon har initialt ritat Sverige som triangelformat och utan angränsande vatten. Danmark är inte med överhuvudtaget. De andra centraleuropeiska länderna, samt hela Asien (förutom Ryssland) har hon helt missat. Även Storbritannien, Irland, Australien, Antarktis, Kanada, Grönland, Island, samt alla jordens inlandshav saknas helt.
När det kom till var Australien låg hamnade det först här, innan hon ändrade det: https://imgur.com/a/osRP4Ap
Kina, Japan, Korea: https://imgur.com/a/cTXPsum
När hon sedan insåg att hon glömt Asien helt och hållet hamnade det sedan här (kan ha varit för att hon inte fick plats för det någon annanstans), som en triangelformad ö mellan Afrika och Sydamerika: https://imgur.com/a/euP8d2M
Storbritannien trodde hon låg bredvid Tyskland och Frankrike, under Sverige.
För mig är det här helt obegripligt, men KB vidstår att det inte är så märkvärdigt, och att det inte är relevant vart alla länder ligger, och att det inte är särskilt konstigt att inte veta det om man inte är intresserad av geografi. Jag kan dock inte begripa hur detta gick till, med tanke på att hon har varit utanför Sverige flera gånger (spenderade t.ex. en semester i Grekland för bara några veckor sen).
Min fråga är nu, hur vanligt är det att svenskar inte vet alls hur världskartan ser ut?
Jag fick tillåtelse att filma den här processen och har laddat upp klippet här: https://www.youtube.com/watch?v=Joz2ta4Ozh8
P.S. Jag skulle bli glad om ni bad en vän, flickvän eller pojkvän att måla världskartan så att jag kan jämföra den med KBs resultat!
submitted by detni123 to sweden [link] [comments]


2017.11.29 13:42 bellends Varför är det samma ord för en ”fjäder” (metall i madrassen, ”spring”) och ”fjäder” (fågelkläder)

Ja, varför? Igår försökte jag klaga på fjädrarna i vår madrass som sticker ut. Jag fick världens hjärnsläpp och sa till min engelska pojkvän ”the feathers in our mattress are so bad”, och menace självklart fjädrarna i.e. ”the springs”. Han tittade på mig som om jag hade tre huvuden och jag försökte förklara att vi har samma ord för ”feather” och ”spring” och att min hjärna översatte fel version av samma ord. Han frågade mig varför — jag älskar etymologi och har oftast i alla fall en aning till varför ord heter som dem gör — men jag vet inte alls och Google har varit ytterst ohjälpsam. Skulle ha gissat att de kunde vart för att de såg lika ut men vilken djävulsfågel har spiralfjädrar?!
Vet någon? Snälla? Tack!
submitted by bellends to Svenska [link] [comments]


2017.05.04 16:41 thedroxer Orolig för flickvännen som klär sig lätt på fest/klubb

Hej Sweddit Min flickvän tycker om att ha utmanande kläder, urringat för det mesta, och det är inget jag direkt stör mig på. Vi har varit tillsammans i ett år och jag litar på henne till 100%. Dessutom så gillar jag faktiskt när andra killar tittar på henne för då vet jag att jag "har" något dom vill ha. Hon har gått utan mig på en lokalfest och en klubb sen vi blev tillsammans vilket har varit helt okej. Jag tycker verkligen inte om klubb, har testat det 2 gånger under mitt år som myndig men det har slutat med att jag skiftar mellan att sitta still vid ett bord/tar en cigg med polaren i 3 timmar båda gångerna.
Nu till saken. Som sagt så gillar hon att klä sig lätt och jag har inget emot det för det mesta. Denna gången när hon skulle på klubb (valborg) så hade hon, vad hon kallade det, en spetstopp men det var inte mer än en BH in princip vilket jag sa. Den var väldigt lik denna, kanske något mindre till och med. Jag sa att jag inte gillade den då jag tyckte det visade för mycket men hon sa att hon skulle höga byxer och en tunn något genomskinlig kofta som hon bar öppet hela tiden vilket jag ändå kände mig bekväm med när hon visade så jag sa okej och tänkte inte mer på det. Koftan åkte dock i princip av direkt på förfesten som jag var med på men jag tänkte att det inte gjorde något då jag kände varenda kotte där. Det blev dock värre på klubben. Hon skrev att det var flera som kom fram till henne och försökte dansa och komma nära inpå henne och som inte slutade förrns hon sa att hon har pojkvän. Inga problem med det tänkte jag, dom vet ju inte att hon är i ett förhållande. Sen kom det fram två killar vid olika tillfällen och verkligen bara ville provocera med att fråga "låter din mamma dig gå ut sådär" och "du är så sexig när du bara har BH på dig" detta gjorde henne rätt ledsen och det gjorde mig arg när jag fick reda på det. Det var dock inget stort direkt så jag försökte skita i det. Men sen så ringde hon gråtandes och sa att det var en jävel som tafsade på hennes bröst. Här gick jag i taket och var halvvägs ut genom dörren när hon sa att hon inte skulle känna igen killen om jag kom dit så jag kände att jag inget kunde göra. Hon var kvar en stund till och inget mer hände vad jag vet men hon var jätteledsen när jag hämtade henne. Jag vill ju att hon ska kunna festa själv i vilka kläder som helst utan att bli tafsad och förnedrad men det finns äckliga jävlar så det funkar inte riktigt så. Hon sa även att hon aldrig ville använda toppen igen vilket gjorde mig både lite ledsen pga min tidigare mening men också lite glad då jag inte gillade att hon var så lätt klädd. Jag vet dock inte om hon sa så bara i "stridens hetta" eller om hon fortfarande känner så.
Har ni varit med om något liknande och vad skulle ni gjort?
submitted by thedroxer to sweden [link] [comments]


2016.05.31 20:52 sjuktsnygg Bra och inte dyrt fika i Uppsala?

Hej alla! Jag och min pojkvän kommer till Uppsala från Stockholm för första gång om flera dagar för en dag. Vi ska kolla på Gamla Uppsala och det där museet, Upplands museet, slottet, domkyrkan och botaniska trädgården.
Vad skulle ni rekomendera för fika (och kanske lunch också)? Finns det några platser som är inte dyra (typ inte 100sek för liten fika) men inte dåliga samtidigt? Om de finns inte, vad är bra för att ha fika på då? Först tänkte jag om Odinsborg restaurangen och det där cafe i slottet men nu tycker jag att det skulle vara jättedyrt och inte värt det. Spenderar ju mycket för mat i Sverige redan, skulle vilja spendera för nåt annat ist. :D
Tack!
submitted by sjuktsnygg to uppsala [link] [comments]


2016.03.24 13:18 _Kono Finns här några trevliga Göteborgare som älskar film/spel? (Repost, kanske är mer praktiskt att sätta tråden här än i r/Sweddit.)

Okej, såhär rå.
Jag vill hitta roliga sköningar i GBG som vill hänga och hitta på allt och ingenting. Se på film/serier, spela tvspel, hänga i stan, filosofera, rita, pyssla, sjunga, dricka cappuccino och äta kakor som alltid är lite för hårda men som blir lite bättre för varje gång jag bakar dom. Får gärna vara en festivalräv som vill hänga med på stamp och konserter och sånt kul i framtiden också. Ett öppet sinne för humor är nog också trevligt för jag råkar alltid säga opassande saker vid fel tillfälle.
Exempel på saker vi kan titta på: Rick & Morty, Mean Girls, It's Always Sunny in Phiadelphia, Fresh Prince of Bellair, 2001: A Space Oddesey, Sucker Punch, Sin City, Alla Tarantinos filmer, Lillefot, Memento, Adventure Time, gärna nån som följer Game of Thrones så vi har folk att nördsnacka med nu när nästa säsong släpps, jag hade gärna velat se på mer anime, det har inte blivit så att jag börjat se på mer än Hayao Miyazakis filmer typ. (Skriver bara med den här listan för att visa att jag tittar på allt mellan himmel och jord)
Jag älskar spel av alla de slag, WoW, Hotline Miami, Bioshock, Fallout/ESO, Papers Please, Ori & the Blind Forest osv osv osv. Vi ska spela massor av flummiga Wii spel, en av de roligaste sakerna som finns är att hitta titlar på japanska konstiga spel man aldrig hört talas om och sen se vad det är för nånting. Jag spelar i och för sig det mesta, jag är inte sådär superbra på FPS dock om det inte gäller spel som Borderlands eller liknande. Jag antar att jag hade kunnat börja spela CS GO mer, men COD och sånt därn't är inte riktigt min grej tyvärr. Men samtidigt kan man ju alltid lära sig att tycka om nya saker.
Vi kan gå och titta på pingvinerna och sälarna i Slottsskogen också.
Som ni nog förstår så är jag en sån där datornörd som mest sitter inne och tänker "Ugh, jag önskar att jag hade ett mer socialt liv och kunde dela alla mina tankar och idéer med fler." så det är därför jag gör en här tråden från första början. Jag har jävligt lätt för att snacka med folk men känns enklare att göra en tråd på internet än att typ ge sig ut i city och ragga kompisar. Hur skulle det gå till liksom. Man kan inte gå fram till vem som helst och säga "Tänk att Pulp Fiction är ett sånt verbalt mästerverk trotts att dom säger ordet "Fuck" i den 218 gånger." och förvänta sig att man ska få ett svar istället för en förvirrad och säkert vettskrämd blick tillbaka. Jag letar ju som sagt mest efter film/spel-nördar så då är väll internet ett bra ställe att börja på. Förvänta er dock inte att jag vet namnet på i stort sett någon skådespelare eller regissör. Mitt närminne är nog bland det sämsta som finns och jag kan glömma bort saker på ungefär en halv minut.
Jag är alltså inte ute efter en dejt, jag har redan en underbar mustaschprydd pojkvän som jag inte skulle byta bort för allt i världen. Han är ännu flummigare än mig och jag kan nästan garantera att han kommer få er att skratta mjölk genom näsan.
Sååå om någon sitter där hemma och känner "Damn, jag önskar att jag hade fler kompisar jag kunde umgås med ibland.." så skriv till mig och ifall vi märker att vi klickar bättre än pommes-frites på pizza så tar vi en sån där awkward fika någonstans i stan där vi båda sitter och vrider och vänder på oss och inte vet vad vi ska säga tills vi märker att det ändå inte var alltför läskigt och att vi skulle kunna tänka oss att göra om det igen.
Jag antar att ni kanske borde vara mellan 18-30 år eller nånting, jag är själv 24 och jag vet inte om det hade känts superbra att ha en kompisträff med en 45+are. Det är klart att man kan vara en fantastisk, trevlig och rolig person även om man är äldre, man är nästan garanterat ännu roligare för då har man haft tid att lära känna sig själv och världen på ett annat sätt. Man kan vara en rånbögmördare även om man är mellan 18-30 år, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är ganska barnslig också, så alltför intelligenta och pretentiösa människor skulle säkert tröttna på mig ganska snabbt.
Vet inte om jag kommer hitta så mycket folk genom att göra såhär, men man kan ju alltid testa. Haha, känns nästan farligt att lägga ut den här tråden på reddit, men det är ju trots allt här som många av de finaste människorna också verkar finnas. Om ni undrar varför jag har gjort ett sprillans nytt account för den här tråden så är det för att jag kände att mitt förra kanske var opassande.
Vi hörs, eller kanske inte. Mvh, _Kono
submitted by _Kono to Gothenburg [link] [comments]


2016.03.24 12:11 _Kono Finns här några trevliga Göteborgare som älskar film/spel?

Okej, såhär rå.
Jag vill hitta roliga sköningar i GBG som vill hänga och hitta på allt och ingenting. Se på film/serier, spela tvspel, hänga i stan, filosofera, rita, pyssla, sjunga, dricka cappuccino och äta kakor som alltid är lite för hårda men som blir lite bättre för varje gång jag bakar dom. Får gärna vara en festivalräv som vill hänga med på stamp och konserter och sånt kul i framtiden också. Ett öppet sinne för humor är nog också trevligt för jag råkar alltid säga opassande saker vid fel tillfälle.
Exempel på saker vi kan titta på: Rick & Morty, Mean Girls, It's Always Sunny in Phiadelphia, Fresh Prince of Bellair, 2001: A Space Oddesey, Sucker Punch, Sin City, Alla Tarantinos filmer, Lillefot, Memento, Adventure Time, gärna nån som följer Game of Thrones så vi har folk att nördsnacka med nu när nästa säsong släpps, jag hade gärna velat se på mer anime, det har inte blivit så att jag börjat se på mer än Hayao Miyazakis filmer typ. (Skriver bara med den här listan för att visa att jag tittar på allt mellan himmel och jord)
Jag älskar spel av alla de slag, WoW, Hotline Miami, Bioshock, Fallout/ESO, Papers Please, Ori & the Blind Forest osv osv osv. Vi ska spela massor av flummiga Wii spel, en av de roligaste sakerna som finns är att hitta titlar på japanska konstiga spel man aldrig hört talas om och sen se vad det är för nånting. Jag spelar i och för sig det mesta, jag är inte sådär superbra på FPS dock om det inte gäller spel som Borderlands eller liknande. Jag antar att jag hade kunnat börja spela CS GO mer, men COD och sånt därn't är inte riktigt min grej tyvärr. Men samtidigt kan man ju alltid lära sig att tycka om nya saker.
Vi kan gå och titta på pingvinerna och sälarna i Slottsskogen också.
Som ni nog förstår så är jag en sån där datornörd som mest sitter inne och tänker "Ugh, jag önskar att jag hade ett mer socialt liv och kunde dela alla mina tankar och idéer med fler." så det är därför jag gör en här tråden från första början. Jag har jävligt lätt för att snacka med folk men känns enklare att göra en tråd på internet än att typ ge sig ut i city och ragga kompisar. Hur skulle det gå till liksom. Man kan inte gå fram till vem som helst och säga "Tänk att Pulp Fiction är ett sånt verbalt mästerverk trotts att dom säger ordet "Fuck" i den 218 gånger." och förvänta sig att man ska få ett svar istället för en förvirrad och säkert vettskrämd blick tillbaka. Jag letar ju som sagt mest efter film/spel-nördar så då är väll internet ett bra ställe att börja på. Förvänta er dock inte att jag vet namnet på i stort sett någon skådespelare eller regissör. Mitt närminne är nog bland det sämsta som finns och jag kan glömma bort saker på ungefär en halv minut.
Jag är alltså inte ute efter en dejt, jag har redan en underbar mustaschprydd pojkvän som jag inte skulle byta bort för allt i världen. Han är ännu flummigare än mig och jag kan nästan garantera att han kommer få er att skratta mjölk genom näsan.
Sååå om någon sitter där hemma och känner "Damn, jag önskar att jag hade fler kompisar jag kunde umgås med ibland.." så skriv till mig och ifall vi märker att vi klickar bättre än pommes-frites på pizza så tar vi en sån där awkward fika någonstans i stan där vi båda sitter och vrider och vänder på oss och inte vet vad vi ska säga tills vi märker att det ändå inte var alltför läskigt och att vi skulle kunna tänka oss att göra om det igen.
Jag antar att ni kanske borde vara mellan 18-30 år eller nånting, jag är själv 24 och jag vet inte om det hade känts superbra att ha en kompisträff med en 45+are. Det är klart att man kan vara en fantastisk, trevlig och rolig person även om man är äldre, man är nästan garanterat ännu roligare för då har man haft tid att lära känna sig själv och världen på ett annat sätt. Man kan vara en rånbögmördare även om man är mellan 18-30 år, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är ganska barnslig också, så alltför intelligenta och pretentiösa människor skulle säkert tröttna på mig ganska snabbt.
Vet inte om jag kommer hitta så mycket folk genom att göra såhär, men man kan ju alltid testa. Haha, känns nästan farligt att lägga ut den här tråden på reddit, men det är ju trots allt här som många av de finaste människorna också verkar finnas. Om ni undrar varför jag har gjort ett sprillans nytt account för den här tråden så är det för att jag kände att mitt förra kanske var opassande.
Vi hörs, eller kanske inte. Mvh, _Kono
submitted by _Kono to sweden [link] [comments]


2016.02.05 19:30 hjklpmjg Hjälp mig att orka bo hemma i ytterligare år! [Seriös]

Hej Sweddit!
Jag har lite problem...
Jag studerar just nu på en högskola som ligger i samma stad som mitt barndomshem. Detta tänkte jag var fantastiskt eftersom jag slipper studieskulder och jag har alltid varit livrädd för lån/skulder pga fattig uppväxt. Jag betalar fortfarande hyra hemma, men endast 1500 kr i månaden, vilket innebär att jag slipper ta lån.
Jag har en pojkvän som jag har varit ihop med i drygt 2 år nu, och han har en egen lägenhet. Jag brukar ofta spendera nätter i hans lilla etta och trivs väldigt bra, men så fort jag kommer hem så mår jag inte lika bra. Jag bor tillsammans med min ensamstående pappa, som ofta klagar om att jag inte är hemma, och två hundar. Jag har aldrig tyckt om hundar så mycket eftersom de är störiga, och min pappa brukar ofta stå och skrika på dem medan jag försöker vila/plugga/sova och det är inte alls isolerat i hemmet...
Jag börjar få tankar om att flytta ut till min egen lägenhet (eller ihop med min pojkvän) eftersom jag helt enkelt börjar tröttna på min pappa, men det känns så ovärt och som slöseri på pengar eftersom jag egentligen har det väldigt bekvämt rent ekonomiskt och sådana privilegier...
Jag har försökt att prata med pappa om att vara tystare, respektera mig när jag vill vara ensam, att göra mer i hemmet (jag lagar mat, handlar och städar) och han försöker verkligen, men det känns som att jag bara stör mig på att han ens finns i min närhet! Jag känner mig jättetaskig eftersom han gärna vill ha mig nära och blir ensam utan mig...
Men jag vill vara smart och ekonomisk, och jag är bara på första året av högskolan nu! Hur kan jag stå ut mer i en sådan situation? Finns det någon lösning på detta? Har ni upplevt något liknande?
Tack för svar!!
OBS: Kan även tillägga att ett extrajobb går inte då jag studerar till civilingenjör och har väldigt tuffa studier!
submitted by hjklpmjg to sweden [link] [comments]


2015.12.03 14:24 asdzxc456 [Seriös] Granne brukar bli misshandlad - vad göra?

Det finns en kort version för den som inte bryr sig och den lyder: Min granne blir ibland misshandlad/slagen utav sin kille, vart vänder jag mig? Polisen, ja men hur och när?
Och en rätt lång version med mer historia (går att hoppa över nästan all text om man nu vill det) men jag behöver dels berätta om det och dels förklara varför jag inte gör något annat direkt som ter sig som självklart:
Har en extremt seriös och allvarlig fråga, det är så här att min granne brukar bli slagen ibland utav sin pojkvän. Mestadels verkar de kunna umgås under riktigt ordnade former och det verkar på ytan vara bra. Första gången det hände var tidigare i år, hörde skrik och gap från lägenheten som ligger i närheten men visste dock inte vilken, tänkte mest att "det var väldigt högt de bråkar" och jag öppnar dörren för att kolla om det hörs ut i trapphuset och det gjorde det, det fanns alltså ingen chans att de andra som bor här inte skulle höra vad som pågick. Detta höll på kanske 10-15 minuter och sen hörde jag dunsar och högre skrik, och då börjar jag bli väldigt rädd för att det lät väldigt mycket mer än ett "vanligt" bråk och efter ett tag hör jag hur hon skriker "du slog mig!" varpå han skriker något tillbaka följt utav fler dunsar och sen något som jag uppfattar som att hon har låst in sig på toaletten och han skriker på henne utanför och försöker ta sig in. Detta är dock antaganden.
Vid det här laget så fattar jag att ett beslut måste tas och det snabbt, men jag vet inte bara vart jag ska vända mig och allt går snabbt, att tankarna rusar är en underdrift. Innan jag hinner bestämma mig om jag ska ringa polisen själv eller inte så får jag tag på en annan granne och dennes vänner som ska iväg på fest, varpå jag frågar grannen som är den enda som inte har lämnat trapphuset än om det var de som hade bråkat, för att vara säker liksom. Nej där hade de minsann inte bråkat, sa hon (på ett ungefär) och när jag påpekade att hon skulle lyssna så hörde hon vad jag menade. En av hennes vänner kommer tillbaka och frågar om hon inte kommer snart varpå grannen säger åt henne att komma och lyssna. Vad som hände efter det minns jag inte ordagrant förutom att grannen fick för sig att hon skulle gå och kolla till den andra grannen, jag fattade att den här tjejen inte borde gå själv så jag slängde på mig ett par skor och följde efter. Lagom jag hann ifatt henne så hade hon redan knackat på, vi väntade i vad som kändes som tre år men det kan ha varit max 30 sekunder. Nu var det knäpptyst från lägenheten.
Dörren flyger upp och en adrenalinstinn snubbe fräser vilka i helvete vi är och vad vi vill, grannen frågar varför de är så högljudda, snubben svarar "får man inte argumentera högljutt eller?!" grannen frågar efter den andra den misshandlade grannen och snubben morrar att vi inte fick träffa henne. Här blir det också luddigt, men hon insisterar. Här någonstans börjar verkligheten komma ikapp mig, har fram tills nu agerat på ren instinkt och inte tänk efter så mycket, blixtsnabbt räknar jag oddsen och det ser inte bra ut, killen är yngre än mig (det kollade jag upp redan innan allt detta hände) men han är betydligt längre än mig och betydligt biffigare än taniga mig. Dessutom är han extremt aggressiv och jag är så här i efterhand rätt övertygad om att han hade kunnat och hade antagligen inte tvekat heller att slå den andra grannen på ren ilska. Det enda jag börjar känna i hela kroppen är att detta är en situation som jag inte borde befinna mig i och min kropp vill därifrån. Snabbt. Han kan utan tvekan slå mig sönder och samman. Men jag tvingar mig själv till lugn. Det hela avrundas med att grannen dyker upp i bakgrunden, uppenbart ledsen, mer eller mindre utan kläder och säger till den andra grannen något jag inte minns, sen tycker snubben att grannen ska ta sin fula nuna och dra. Varpå han slänger igen dörren. Vi tar oss ut till resten av hennes vänner vilka verkar vara omåttligt uttråkade och oberörda, något som gjorde mig skitförbannad men jag sa inget. Den av hennes vänner som frågade tidigare varför hon dröjde börjar prata med grannen och efter mycket velande (här var jag övertygad om att polisen skulle ringas, redan efter dörren smällde igen) att det bästa vore nog att ringa polisen. Sagt och gjort sa samma tjej att hon skulle ringa och om jag skulle höra något mer så skulle jag också ringa polisen. De skulle ringa 11414 varpå kötiden skulle vara 20-30 minuter. Sen drog dem. Jag gick tillbaka till mig, låste och var allmänt tyst och det var "relativt" lugnt. Polisen eller snarare poliserna fem stycken kom en timme senare (kan ha varit efter 45 minuter men minns inte), men då hade ju snubben självklart lugnat ner sig sedan länge och poliserna kunde bara prata med någon av dem, vet ej vilken av dem i dryga 10-15 minuter. Sen drog dem. Tjoho.

Sen var jag paranoid i en vecka. Sedan dess har jag alltid studsat till så fort jag hör liknande ljud men det har gått så långt att jag nu hunnit intalat mig att jag kanske hörde fel, och jag har haft dåligt samvete över att polisen bussades på dem. Ingen annan varken brydde sig eller hörde något ju? Tills nyligen.
Då var det något speciellt, men inte på ett bra sätt. Och jag börjar verkligen fundera vad detta är för snubbe. Kort och gott snubben och grannen, började bråka i trapphuset, ett vanligt bråk som par kan ha om ditten och datten (tänker inte gå in på detaljer men det fanns sådana, men jag kan säga att reaktion var verkligen inte rimlig). Tills dess att det uppenbarligen blir för mycket för snubben och han slår henne. Detta hörs i trapphuset. Hela deras gräl hörs mycket tydligt i trapphuset, och hon till och med säger att han slog henne. Han fräser till något som jag inte minns, och min första reaktion är att vara impulsiv och fråga vad i helvete de håller på med och varför han slår henne. Men jag gör det inte. Efter en stund går de till henne och sen hör jag gap och ett högt dunsande innan dörren stängs. Sedan är det tyst och jag bestämmer mig för att ta mig ut ur lägenheten och långt ifrån hela situationen. Fortfarande tyst. Så jag tar en promenad. När jag kom tillbaka en dryga timme senare så var det lugnt. Detta är dock inget jag någonsin vill upprepa för jag mår skit personligen utav att bara ignorera det hela.
Jag har nu funderat i fler månader på vad i helvete jag ska göra om det blir så här igen. Skulle ha vänt mig till hyresvärden om jag kände att jag kunde men det är så att jag inte äger lägenheten. Annars hade jag gjort det. Har hört med min närmaste familj vilka tycker att det var hemskt och att det måste vara en svår situation men hade inget svar utan rådde mig att ignorera det eller ringa polisen, hörde med släkt vilka tyckte dito och vänner vilka bara tyckte det var hemskt. Vad i helvete är det meningen att jag ska göra? Ska jag bara ignorera det? Ingen annan verkar ju bry sig?
Har letat högt och lågt på nätet efter vart man ska vända sig, det jag fastnar på är om jag ska ringa 112 eller 11414 när det händer, här får jag inget svar. Vart ska jag vända mig? Vi har ett bevakningsbolag som har lite nummer i trapphuset men det är alldeles för otydligt om detta gäller den här typen av situationer eller om det bara gäller typ läckande avlopp.. Är någon som misshandlas en "akut situation" som krävs för ett av numren till bevakningsbolaget? Måste denna misshandel vara pågående då de kommer ut? Om jag ringer polisen, vilket nummer? Åter samma fråga, är detta en akut situation? Är det livshotande? Måste det låta våldsamt? Hur länge ska man vänta? Vad ska jag i sådant fall säga? Finns det möjligtvis någon modig som vågar kontakta polisen och fråga vart man ska vända sig?
Edit: Tack för alla bra råd och klargöranden! Ringer 112 nästa gång det händer, har aldrig ringt förut dock, ska jag säga det på något speciellt sätt? Som jag försökte förklara i texten så tänker jag inte själv konfrontera killen för när han tappar humöret så blir han som sagt riktigt jävla aggressiv. Han bor som tur är inte hos grannen, kan bara tro att det skulle bli värre då. Vill bara att det här ska upphöra, har bott här rätt länge nu och grannen flyttade in i år. Får liksom ingen ro i mitt hem och det bryter ner mig att hela tiden vara på vakt mot höga ljud för eventualiteten att snubben fått för sig att slå skiten ur grannen igen. Fortsätt komma med tips, åsikter och råd. Tack alla!
submitted by asdzxc456 to sweden [link] [comments]


2015.09.06 17:08 sejmli Jag vill flytta in med min pojkvän, men han är osäker... Vad ska jag göra?

Jag och min pojkvän går båda på universitetet. Jag bor hemma med mina föräldrar och han bor ensam i en etta. Vi har varit ihop i över ett år, vilket kanske kan låta lite lite, men vi har känt varandra i 3 år. Jag saknar honom konstant och vi träffas när vi kan, men det är sällan vi hinner det eftersom vi slutar så sent och bor långt från varandra.
Jag har velat flytta hemifrån länge, men jag har aldrig riktigt hittat en lägenhet som jag tycker om, och det skulle underlätta för ekonomin om jag hade en rumskamrat.
När jag tagit upp om att möjligtvis flytta och om han skulle vilja flytta ihop med mig så har han varit osäker. Han pratar om att han gärna vill ha egentid och att det är för mycket jobb att flytta, men vi träffas redan sällan (2 gånger i veckan) och att han säger som han gör, gör att jag blir osäker på om han ens vill umgås med mig.
Jag vill övertyga honom om att jag skulle ge honom egentid och att flytten skulle vara smidig, men jag vet inte hur jag kan göra det!
Eller är det bara en ursäkt? Han kanske inte känner sig redo?
Varför skulle man inte vilja flytta ihop med sin flickvän????
EDIT: Jag skrev otydligt. Jag menade att jag ville bo tillsammans med honom i en ny och större lägenhet.
submitted by sejmli to sweden [link] [comments]


2015.07.23 08:59 HerrVekling Godmorgon!

Igår var jag på banken för att avsluta mina gemensamna konton med min föredetta flickvän.
Det tog längre tid än väntat och när vi går ut från banken står hennes nya pojkvän och väntar på henne. Aldrig i mitt liv har något gjort så ont som att se det.
Håll hårt i dom ni älskar! Ha en bra dag.
submitted by HerrVekling to sweden [link] [comments]


2015.04.24 19:28 betedanyou Varför anser vissa tjejer att killar är sexgalna? [Seriös]

Hej.
Jag har i princip bara tjejkompisar och jag får höra jättemycket om deras förhållanden, speciellt den sexuella delen. Jag tycker det är intressant eftersom jag är homosexuell och det är lite skillnad i sexliv. Många av de jag umgås med känner sig pressade av sina pojkvänner att ha sex ofta, och de menar att många killar är sexgalna för att de vill ha sex "hela tiden" (deras ord) och varje gång de bara vill mysa så är han hård. Då måste alltid en bitchig tjej komma in i diskussionen och prata om hennes pojkvän som inte alls tjatar och endast har sex när hon tar initiativet och absolut inte är lika "äcklig" och blablabla...
Jag tycker det är ganska... förtryckande(?) av den manliga sexualiteten och generaliserande av killar. Som om det är fel att vilja ha sex ofta.
Någon som upplevt samma sak?
submitted by betedanyou to sweden [link] [comments]


2015.03.23 22:30 kakafraff Lagfråga om att kasta ut folk.

Har ett par frågor angående att kasta ut folk och även lite om inneboende. Har googlat, kollar flashback och hyresgästföreningen men är inte 100 på att jag förstått rätt.
Har inga problem för tillfället men har en känsla av att det kan bli problem i framtiden och vill därför ha ryggen fri.
Jag och min fästmö har ett hyresavtal med ett stort svenskt hyresföretag där vi står som hyresgäster. Vi har ett annat par som inneboende och har skrivit eget kontrakt med dem (3 månader uppsägning och allt det där)
Här kommer frågorna: vår ena inneboende har en syster som tänker flytta till samma stad, hon söker lägenhet men jag har en känsla av att det inte kommer bli nåt. Vi har lovat att hon kan sova på soffan 1 vecka gratis ifall det krävs, efter det måste hon betala för sig men hon får max stanna 1 månad, sen åker hon ut. Kan vi när månaden gått bara kasta ut henne ifall hon skulle vägra? hon skulle ju isåfall bli hemlös? men vi kommer vägra skriva nån form av kontrakt och hon kommer inte få ändra sin address hit. så isåfall har hon väl ingen rätt att stanna? Kan vi ringa polisen för hemfridsbrott/inbrott?
fråga 2: Gällande samma systern. hon har en on-again/off-again pojkvän som jag,min fästmö och vår andra inneboende vägrar prata med. Ifall systern tar hit honom, eller vår inneboende bjuder in honom, har vi rätt att kasta ut pojkvännen?
Vi kommer göra det mycket tydligt från början vad som gäller när hon bor i vår lägenhet och samma sak med våra inneboende. De har ju ingen rätt att hyra vidare åt henne utan våhyresvärdens tillstånd heller. Vill bara kolla så det jag läst stämmer.
submitted by kakafraff to sweden [link] [comments]


2015.03.17 00:18 literadtack Ni som inte riktigt tänkt gifta er i framtiden, skulle ni kunna ändra er?

Hej Sweddit.
Jag är tjej och 26 år och har varit ihop med min pojkvän i 6 år. Vi har bott ihop i 2 år (sedan vi tog examen från högskolan) och jag vet inte om det är på grund av samhällsnormer eller liknande, men det känns så tillfälligt på något sätt, hela vårt förhållande. Vi betalar saker var för sig, vi firar saker tillsammans och vi ser varandra i varandras framtider, men det känns inte som jag tillhör honom. Det känns inte som han tillhör mig.
Jag vill gifta mig, men jag vet att han inte vill det. Jag vill inte gifta mig för det stora bröllopet då jag inte bryr mig om det, utan jag vill göra det för att jag vill ha en fin ring som en symbol för vår kärlek, och jag kan absolut tänka mig att göra det när vi är själva. Sen så vill jag kalla honom min make. Det låter så mycket bättre i mina öron än "sambo" eller "pojkvän".
Jag har pratat med min pojkvän om det och han verkar verkligen inte sugen. Jag har försökt få ut varför han inte skulle vilja gifta sig med mig, men han svarar inte på den frågan... Alltså, i värsta fall så kan jag ju undvika att gifta mig så länge jag får vara med honom, men jag känner att det skulle ge mig en enorm lycka om jag faktiskt skulle få kalla någon min make...
Varför vill ni inte gifta er? Skulle ni kunna ändra på er om er sambo skulle vilja det? Tack för råd och svar. :)
submitted by literadtack to sweden [link] [comments]


2015.02.15 21:06 hatarmittliev Jag [22F] är gravid och vill göra abort men min pojkvän håller inte med om mitt val.

Hej!
Nu så är det så att jag varit en "lurkare" (säger man så?) här på Sweddit ett tag, och min erfarenhet av er är att ni är ganska bra på råd! Att det sedan är mansdominerat tror jag ändå hjälper min förståelse för min pojkvän, om ni kanske sympatiserar med honom. :)
Jag fick reda på att jag var gravid för en vecka sen. Det var en väldigt otrevlig överraskning, med tanke på att jag varit på piller i två år nu, och de alltid fungerat tidigare. Jag är dessutom livrädd för abort, även om jag inte har något problem med det moraliska.
Jag har varit ihop med min pojkvän i just 2 år nu, och vi hade faktiskt talat om det här tidigare. Om något händer blir det abort, innan vi faktiskt vet att vi vill ha familj. När jag berättade det i fredags så var det först en chock för honom att jag faktiskt är gravid, och när jag frågade honom om han kunde följa med mig till vårdcentralen så frågade han varför vi skulle dit. Jag sade att jag skulle göra abort, och jag behövde prata med dem, och skulle gilla hans stöd. Reaktionen han gav var inte förväntad; det var nästan som att han såg mig som en mördare.
Efter ett ilsket bråk om ämnet, och med hans ord "Vi ska inte döda vårt barn!" så kände jag mig otroligt skyldig, men fortfarande säker på min sak. Snälla, jag går fortfarande på högskolan, jag vet inte ens om jag vill ha barn i framtiden, men varför ändrar han sig helt plötsligt? Han sade att det var ett val att döda barnet och döda vårt förhållande, eller att skaffa familj med honom... Asså va???
Några råd? Han är förbannad, vägrar prata med mig och så vidare. Jag orkar verkligen inte med det här just nu.
submitted by hatarmittliev to sweden [link] [comments]


2014.11.29 11:10 Hannabananass Jag behöver hjälp av spelande introverter med att förstå min svenska pojkväns beteende! Jag tänkte att jag kanske skulle hitta någon här!

Hej Sweddit!
Jag är ursprungligen från Kosovo och kom hit för ungefär 6 år sedan. Jag är 19 just nu och omvandlats till en liberal kvinna. Jag har varit modig och tagit steget att bli ihop med en svensk (nördig) kille på 20 vårar!
Början gick super. Det gick fort och jag kunde absolut se en framtid med denna underbara man. Seeeen gick det ned. Jag skulle inte påstå att jag är en jättesocial kvinna, men jag är i alla fall inte en introvert fullt ut. Jag tycker att det är jobbigt med stök och socialisering med personer jag inte känner så bra, men jag trivs väl med att umgås med ett få antal personer som jag tycker om mycket - och speciellt min pojkvän!
Nu ska ni inte tro att jag är klängig. Jag går en väldigt jobbig och ansträngande ingenjörsutbildning (första året! Teknisk fysik), så vi träffas möjligtvis 1-2 gånger i veckan. Jag föredrar naturligtvis mer, men när jag uttrycker att jag saknar honom och vill träffa honom så verkar han inte känna likadant.
I mitt huvud så är ändå avsaknaden av en person ett bevis på att man tycker om personen och älskar dem, men han GILLAR VERKLIGEN sin ensamtid... som han spenderar på LoL, Hearthstone, Diablo, CS och alla andra sorters spel.
Nu så gillar jag spel. Jag tycker om LoL, CS, Dota etc, men det är inte något som jag gör DAGLIGEN, till skillnad från min pojkvän. Jag bara avskyr att jag nästan är sekundär till spelen liksom... Han verkar tycka att det är ansträngande att vara med mig, trots att vi oftast inte ens går ut, utan oftast bara sitter och tittar på film eller stream, äter god mat och har sex. Vi tar det så lugnt som det går eftersom vi båda går jobbiga utbildningar!
SÅ nu kommer jag till frågorna:
-Känner ni igen er i det här?
-Har ni några råd gällande hur jag ska kunna få honom att bli mer intresserad av att träffa mig? Jag har t.om. försökt att köra på sexkortet liksom. (Vi kan ha sex hela tiden när jag kommer över!) Fungerar INTE.
-Hur kan jag uttrycka mitt missnöje över detta? Jag vet att jag måste ta upp det, men jag vet inte HUR.
Extra detalj om det hjälper: Vi har dejtat i 6 månader nu - känt varandra i ett och ett halvt år.
Kram på er Sweddit! <3 Hoppas ni inte bara läser utan även försöker hjälpa mig!
submitted by Hannabananass to sweden [link] [comments]